Modfälld i början av decembers frusna närvaro
Beger jag mig ut i den skog jag sedan barnsben vandrat uti
Slaviskt trevande efter en plats jag hoppas kan bana väg
För min anorektiska känsla för att någonstans tillhöra
Att åter växa, även om bara för en blott minut
Få tro mig vara en del av världsalltet
Och för en sekund inte isoleras av denna oändliga förundran
Jag vill nå klarhet och min hemvist
Bakom varje dags minneslund
Vilar skuggorna av vaga minnen
Bortom all form av tid och rum
Och tynger mitt hela sinne - Med förakt
On ne frappe pas un homme à terre : c'est ce que dit la règle mais NONE a déjà prouvé qu'il ne les suivait pas et si son album éponyme retirait toute perspective de béatitude spirituelle, Life has gone on long enough, son deuxième opus, nous interdit l'accès au bonheur terrestre. La vie n'a aucune substance et la production plus distante le confirme. Le DSBM s'empare de textures sonores blues, mettant en relief une dépression urbaine. Les cris partent en fumées : ne restent que les pleurs... Jordan Vauvert
This opvs could perfectly be our last epitaph where Irrfrärd’s narrative descends into our own incandescent hell ov pain, bitterness, suffering and deep and heartbreaking sadness, but Ofdrykkja as band has a bipolar disorder that in deep wisdom knows how to combine folk melancholy with the heartbreaking distortion of their instruments that give off the stench ov decadence where last hope is found in a flight with no return under the mournful fog of an end that freezes our blood… I embrace it… Shanti
A unique & fantastic four-way split. It is meant to be depressive Black Metal but it is also uplifting in some places in many ways. I love it! Highly recommended! bmurator